Den nya tiden är nu

Sitter och läser i Giulia Enders bok, «Charmen med tarmen» . Hon ger oss en resa in i en helt ny värld.

Hon skriver att vårt «jag» är mycket mer än vårt huvud, med våra tankar och känslor. Tarmforskningen har fått forskarna till att börja fundera. Kanske hjärnan inte styr allt.

Tarmen har ofattbart många nerver och ofattbart annorlunda nerver.

«Den har ett jättesortiment av olika signalämnen, isoleringsmaterial för att klä in nerver. Det finns bara ett organ som äger en lika stor mångfald. Tarmens nervnätverk kallas därför också för tarmhjärnan, just därför att den är så stor och kemiskt komplex på ett liknande sätt. Om tarmens enda uppgift bore att transportera näring och då och då få oss att rapa, vore ett så klurigt nervsystem ett slöseri med energi – ingen kropp skulle bygga sådana neuronnät för ett enkelt pruttrör. Det måste ligga mer bakom.» (s. 69)

Jag vet inte vad ni tänker om detta, men hos mig sätter det igång tankarna. Detta är fantastiskt!

Det sker en ständig kommunikation mellan tarmarna och hjärnan, via vagusnerven. Tarmen känner vårt inre liv och arbetar i det undermedvetna. En tarm som inte mår bra påverkar humöret, liksom en sund och välnärd tarm gör det.

Stress er et viktigt stimuli som hjärnan och tarm kommuniserar om. När vi känner tidspress och/eller har bekymmer, då vill hjärnan försöka lösa detta. Det kräver energi och det lånar hjärnan av tarmen.

«Tarmen får genom så kallade sympatiska nervfibrer besked om att det råder en nödsituation och att den udantagsvis är tvungen att lyda. Tarmen är kollegial och spar energi vid matsmältningen, producerar mindre slemämnen och trapper ned på sin egen blodcirkulation. Detta system är dock inte byggt för att ständigt vara i bruk.» (s. 74)

«Om tarmen måste stå pall och hjälpa till alltför länge är det inte hälsosamt för den. Blodcirkulation som saknas och en tunnare slemskyddsrock och försvagar tarmväggarna. (s. 74)

Då kan man fundera omkring vad som sker i tarmen vid kronisk stress och stora trauman. Om man inte kan slappna av, matsmältningen inte är på topp, och tarmen inte får den näring den behöver. Om man heller inte orkar med att motionera och äter för mycket sött och raffinerad mat, då får man problem, minst sagt.

Det krävs kunskaper för att veta vad man ska göra.

Nu handlar det om att stimulera kroppens fred och ro system från att vara stressad. Det kan en bra psykoterapi hjäpa till med. Den finns många bra appar idag, både med meditation och självhypnos. Andrew Johnsen är min favorit.

Jag gick för många år sedan en mycket intressant kurs i vegeto-terapi. Vi fokuserade på det vegetativa systemet i kroppen, som är de nervbaner i kroppen som inte styrs av vår vilja. Andningen var vårt största fokus, men magen var också intressant. Tarmarna får massage när vi djupandas, och vi slappnar av bättre. För att ta vara på vår hälsa, behöver vi en god genomströmning i kroppen. Och då talar jag om många områden i kroppen, som t ex andning, blodcirkulation, matsmältning/ tarmfunktion, tankar och känslor. Där kan nog de flesta ha något att arbeta med. Livet är vad det är.

Om en terapi är framgångsrik, då kan vi se det på de vegetativa funktionerna, alltså mer avslappnad.

Allt hänger ihop.

Men vi måste alla finna vår egen väg. Vad som är bra för någon kan vara helt fel för någon annan.

Nästa blogginlägg kommer att handla om min resa med keto diet.

«Gå din egen vei. Alt annet er avvei.» (från «Samtaler med engler» Gitta Mallasz)